Blir alltid förundrad av träningsledare, hur orkar de vara så hurtiga?
Först har vi de (jag generaliserar, men utgår egentligen från två privatpersoner) som konstant ler. Till och med när de är hemma själva (känns det som). Man känner sig som världens vrak jämfört med dem, som att de ser ljuset men inte jag.
Så har vi den andra sorten (den här tjejen som är friskis&svettis-ledare i Näsbypark) som är lika dystra som vi andra dödliga innan passet, men så fort de börjar trampa på stället till "Rosa Helikopter" med Peaches förbyts de och blir en helt annan person. För dem är passet mer träning för ansiktsmusklerna, de tar ut rörelserna till max och grimaserar något överjävligt.
Missuppfatta mig inte, de är de bästa ledarna och träningen blir faktiskt rolig och underhållande (speciellt när de mimar till Eminem - Lose Yourself: "Look, if you hade one shot, or one opportunity. Would you capture it or just let it slip?").
En fråga bara, varför säger alla hurtiga ledare: Kom lite närmare, jag bits inte!
Standardfras som ALLTID kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar