När vi startade den här bloggen hade vi en vision, en dröm, ett mål, en utopi. Ett av dessa mål var att jag ville klaga på Hair&Face i S:t Per Gallerian. Låt mig ta det hela från början...
... i oktober 2010, efter att ha fått x antal kommentarer/frågor gällande mitt mörka hår av typen "gud vad mörkhårig du är! har du färgat?", bestämde jag mig för att bli snäppet blondare. Absolut på inga sätt blond, utan jag ville helt enkelt se ut som att mitt hår blivit solblekt. I oktober, hehe. Frisören jag gick till (på salongen Hair&Face i S:t Per Gallerian) hette Evelina och pratade väldigt mycket om både mensvärk och kärleksliv, men gjorde framförallt ett sjukt bra jobb för ynka 890 kr! Shit pommes vad nöjd jag var alltså, jag blev naturligt snygg! Många såg ingen skillnad (men det gjorde ju jag) och det tog jag liksom som en positiv grej, att jag passade i denna ljusare variant.
När min vanliga, mörkare hårfärg börjat växa ut lite väl mycket framåt januari (och även eftersom min tv-premiär började närma sig) bestämde jag mig för att göra om hela grejen, nu även klippa mig dock. Tyvärr fanns ej Evelina tillgänglig utan jag fick istället en annan frisör vid namn Bella. Denna kvinna förstörde mitt liv för två dagar.
Jag borde anat oråd redan från början. Morgonen startade upp med att frisören var sen och när hon väl dök upp såg jag. Hennes hår. Inte fint. Å andra sidan - vilken frisör har snyggt hår?
Denna kvinnas/tjejs hår var i alla fall gulblont och såg extremt onaturligt ut, speciellt med tanke på att hon inte hade/har svenskt ursprung och det syntes. Mörka färger i ansiktet + gult hår = INTE BRA.
Tre timmar senare, efter att Bella färgat och dragit och sköljt och mixtrat och fönat och lockat mitt hår, samt tagit 2000 kr för kalaset gick jag hem och grät. Jag grät hela dagen. Först för att det var sjukt dyrt - förra gången hade det ju bara kostat 890! Med klippning borde det blivit runt 1300.
Men efter att pengachocken lagt sig (samt att jag ringt och gråtit till denna pissiga salong och pratat med pissiga Bella) stod det uppenbara klart för mig. Bella hade gjort även mig gulhårig.
Jag var blondast/gulast i utväxten - det närmast ansiktet och mina mörka ögonbryn. Kort sagt såg jag inte klok ut och jag kunde inte sluta gråta. Efter en toning blev det dock bättre och nu, dryga månaden efter incidenten, har jag nu äntligen kunna samla mig tillräckligt för att skriva detta inlägg.
Det hela kokar ner till följande:
BEWARE OF BELLA -
FRISÖR PÅ HAIR&FACE I S:T PER GALLERIAN!!!!!!!